SYN PÅ LIVET?

Jag tror på att ingenting är evigt. På att allt går över. Vissa ser detta som ett uttryck för pessimism eller cynism, men jag anser inte att dessa begrepp är tillämpliga på denna min syn på världen, eftersom jag inte ser bristen på beständighet som något negativt. Det är givetvis sorgligt när något vackert går förlorat, men inte heller det smärtsamma eller obehagliga är ju bestående. Ingenting är evigt - allting kommer att gå sönder, allting kommer att bli bra.


Jag delar åsikter med The Voluntary Human Extinction Movement (www.vhemt.org).


Man kan egentligen inte vara säker på förekomsten av känslor eller något man kan kalla själ hos någon annan än sig själv. Så för att vara konsekvent borde man antingen antaga att ingen annan har förmågan att känna, eller också att allt har det. För jag vet inte var man annars skulle dra gränsen. Jag antar, helt ofrivilligt, att allt har en själ. Jag skadar ingen avsiktligt. Om jag river sönder ett papper ber jag det om ursäkt. Förlåt. Jag kan inte veta, men det känns bättre att inte göra någon illa i onödan. Ifall det skulle visa sig att de kan älska och lida som jag.


Jag tror även att:

  • det finns inget annat än Nu
    - tillbaka finns inte längre
    - man kan nästan inte veta någonting

  • alla människor är i grunden egoistiska

  • man har alltid ett val, även om man kanske inte uppskattar alternativen

  • man får inte vad man förtjänar, man får vad andra är beredda att ge en


Här kanske jag skriver mer någon gång då jag känner mig inspirerad.

Förstasidan