BESÖKARNAS TEXTER

Interaktivitet är bra. Så om du sänder mig (nattknytt@gmail.com) något som du har skrivit kan jag ha en sida här med "besökarnas texter". Tänk dock på upphovsrätten och skicka inget som inte tillhör dig.

Om du använder någon/några av meningarna på Public Domain Poetry-sidan skulle jag uppskatta om du sände resultatet hit, fast det är förstås inget tvång.

Det material som skickas publiceras som det är, oredigerat sånär som på helt uppenbara stavfel. Var därför gärna noga med stavning och annat. Vissa stavfel kanske inte upptäcks, och skulle du ha skickat hit något och i efterhand upptäcker att det innehåller något fel kan du givetvis maila mig och påpeka vad du vill skall ändras, så rättar jag till det.

Och: Stort tack för dikterna ni skickat. Eftersom jag tyvärr inte svarar på alla mail skriver jag detta här.

Innehåll:

SPRÄCKT GLASMASK

Glasskärvorna ligger på marken
fullt synliga i det starka ljuset
de skulle inte ligga där utspridda
men en del av glasmasken sprack
skärvorna hamnade i helt fel ljus
inför fel publik inför fel värld

men snabbt är glasmasken hel igen
ingen kan längre se sprickorna som finns
men för en stund var mörkret synligt

Elin Edlund

SOCKERVADDEN BÖRJAR LUKTA IRONI

Din spegelbild krossade jag och glasskärvorna använde jag till att sprätta upp
stygnen du försökt laga mitt hjärta med det rinner blod skulle jag kunna få låna
din sockervadd
tack för lånet
det lutar åt ironi när du fortsätter
slicka utan att märka något
förutom
att den vita tröjan du köpte mig, numera är röd

Nicole

KOMEDIENN (ETT SÅDANT MENINGSLÖST ORD!)

Hur kom jag hit till detta landskap
Dit ingen har tillträde utom jag själv?
Gräset under mig är nedtrampat
Av små kvinnofötter, skostorlek 35-36
Bredvid min vita häl glittrar en bloddroppe i gräset
Jag sätter mig på en sten och gäspar dimma
Som om ingenting av vikt inträffat

Åskan mullrar över mig när jag springer in i lobbyn
Inkognito, en lösmustasch
Blir inte igenkänd i hotellrestaurangen
Kallblodigt planerar jag nästa mord på det som varit
Känslan klibbar vid mig som marmeladen på den rostade brödskivan
En känsla, disigare än te med mjölk, råare än vädret utanför
Hårdnackat skall jag intill döden neka
All möjlig inblandning

Finns det städer härute lika verkliga som de
Som uppstått genom fantasi inom mig?
Kaos, förödelse, stenhårda ansikten
Säckväv där deras ansikten en gång var
Kvinnorna som jag älskade
Wellpapp, ruttnande lindor
Tomma ögon, bedjande
Jag kan inte göra mer än såhär

Blondheten som tonats in i håret fördrivs sakta
Av min egen färg som tränger upp i stråna inifrån
Allvarliga män, klädda i blått och vitt ska finna
En röd högklackad sko i kärret
Storlek 35-36
Att visa upp på den nattliga polisstationen
Där ett ensamt pekfinger mödosamt knappar på tangentbordet
En meningslös rapport

Emma Nordlander

RÄDSLA

Inför mörkrets öga gömmer jag mina känslor, min rädsla för sårbarhet

En sårbarhet lika omväxlande som molnens ombytliga former som ljusets stigande och mörkrets nedgång

Känslor så starka liknande åskvädrets framgång och blixtens nedslag

En rädsla att vakna till ljusets starka makt över livet liksom nattens kraft över döden

Livet, en resa på vågornas upp och nedgång som havets omväxlande nyans av ljus och mörker

Camilla Friberg

UNDERVERK MOR HAVET

skogen talade med vattniga klara ögon.
Han sa till mej att jag redan hade vunnit.
Jag skrattade och frågade -"vad har regnet lagt i sina droppar
som får dej att tala som om väldet har försvunnit?
Ta hoppet som du bär på och gräv det djupt i dina kroppar
där träden växer tätast och dit ljuset aldrig når
där förlorare har gråtit och insmörjt mej med öppna sår.."

Havet talade till mej med en blick som stank av tårar.
-"Det smärtar dej så mycket djupare än guden tänkte sej
Så se upp när kärleken bejublas av människor som sårar
för du, min vän, har sjunkit djupare än dit vi sänkte dej.
Be skogen att låta dej äta och vämjas av hans hull.
Hela världen brister nu, så brist nu för din egen skull
för du, min vän, har tappat allt av allt vi skänkte dej."

Himlen talade mysterier som välvde både mej och guden.
-"Mig har hungern funnit älskande bland moln och vingar
mitt barn ska sy ihop sin mun och klistra hemligheten tätt till huden.
Bind du dina händer, barn, med hjälp av tusen lama fingrar.
din hunger har brunnit länge nog, mitt barn, så ge upp dina drömmar till haven.
jag har sett dej om natten när du otåligt vänder,
i skam på dina synder, där du levande begraven,
lät hjärtat spricka i hopplös tro på mina händer.."

Illa Hindborg

ETT KÄRLEKENS SPEL

Nyfikna blickar möts
ögon leker blygt
vill inte bort
vågar inte stanna kvar
ett flyktigt, tyst, farväl
När ska deras blickar få mötas igen ?

Vakna blickar möts
ögon glittrar av glatt igenkännande
tysta tankar far fram, tysta ord talas
ett hastigt, tyst, farväl
När ska deras blickar få mötas igen ?

Längtansfulla blickar möts
ett leende speglas över deras läppar
ett ord släpps fritt(hej)
ett dröjande, tyst, farväl
När ska deras blickar få mötas igen ?

Kärleksfulla blickar möts
glädjetårar reflekteras i solljuset
oskuldsfulla ord, otålighet, längtan
ett ofrivilligt, tyst, farväl
När ska deras blickar få mötas igen ?

Ivriga blickar möts
lyssnar spänt på att få höra de rätta orden
ljud sipprar förbi som genom ett såll
ett temporärt, tyst, farväl
Snart ska deras blickar få mötas igen...

Emma-Johanna

MIN SKYDDSÄNGEL

Du finns vid min sida, Du finns i mitt liv.
Du är mig så nära, varje sekund Du vackra
individ.
Du förstår mig, Du vet när jag behöver Dig som mest.
Du vet när Du ska ge mig tröst när jag behöver
den som bäst.
Jag vet att Du nalkas hos mig varenda dag.
Men ibland är jag ledsen, vilset ensam
och svag.
Då stänger jag min aura och jag ser Dig inte
alltid.
Men nu jag bliver påmind om Dig, att du finns
här strax brevid.

Av alla de goda ting som hör Livet till.
Vi ser Dem icke alltid, men de existerar
alldeles intill.
De underbara varelser som råda oss inpå.
De skänker tyst sitt budskap om vi bara
lyssnar och förstår.
Förstår vad vi gör mot oss själva och
varandra.
Med tankar glada och fina, vi kan mot
våra mål varsamt vandra.

Tack för att Du finns min trogna, fina vän!
Tack för att jag får leva, och att jag är
välkommen hem!

Mariana Isaksson

VANDRING I MÖRKER

När man
vandrar
i mörker
helt allena

Vad tänker man?
Vad känner man?
Vad fruktar man?
Vad söker man efter?

Man tänker på ensamheten
på hur skönt det är att vara två
man tänker på det man inte har
och på det man ej kan få

Man känner mörkret som omger en
som kyler och fräter och tär
man känner hur det greppar om hjärtat
och hur marken plötsligt inte bär

Man fruktar att det aldrig ska ta slut
att man ska vandra i mörker en evighet
att man aldrig ska finna den väg
som leder till kärlek och trygghet

Men trots allt söker man vidare
man söker efter ljus som visar vägen
så man till slut kan finna en trygg famn
där man kan älska sig genom evigheten

Håkan Johansson

DEN SISTA FLYKTEN

För sista gången
flög fågeln
sitt mäktiga korståg mot öst.
Så svart och så väldig,
förmörkande solen,
med ofattbar kraft i sitt bröst.

Kanhända förstod den
med urtida tankar
att tiden för fåglar är slut.
Ja, kanske reptilen
såg nätet som vävdes
av dem den föraktat förut.

Björn Taubert

hon dansar på kvällen
gråter om natten
hon ylar mot fullmånen
gömmer sina drömmar
hon speglar sig i deras
ansikten
skrattar när de slår henne
hon talar med molnen
glömmer deras svar
hon samlar sina tårar
i en liten ask
säger att hon skall
byta dem mot stjärnorna
de säger att hon är galen
hon tror dem inte
vet bättre
hon lever

de kan inte se henne
när hon blundar

Emilie Holm

EVIGHETSDANS

De var fångade i dansens extas och mystik
Deras blickars budskap var livet självt
Som två eldflugor kretsande kring en bortglömd vik
Över vilken himlen evigt sig välvt

Evigheten välsignade deras ändlösa dans
Deras läppar möttes i passionens kyss
Det var som om intet annat fanns
Där månen speglat sig nyss

Liv

OMFAMNING AV DÅRSKAPEN

Tysta sidenläppar lämnar avtryck i mitt minne
Låter tiden springa förbi utan att haka fast mig vid den
Fäller smutsen till marken i samma andetag som din hand rör vid min
Kolliderar med tankarna på galenskap
Och dödar dem
Vore du inte så förbannat allt
Så skulle mina armar aldrig kunna bygga in dig i mig
Under huden dansar vår dårskap i skenet från våra brinnande kroppar
När inget längre hörs utom de silverglittrande tankarna
Släpper vi allt och låter oss uppslukas av existensen
Underliga melodier pressas ner i en ström av borttappade tankar
Smärtan är inte lika våldsam när jag delar den med dig
Och sekunden brann i ett inferno av dånande förståelse
Så tyst att bara spegelbilden mitt emot mig hör
Jag fryser om dina händer
Och dina tysta sidenläppar lämnar ett avtryck i mitt minne
Så länge drömmarna finns kvar

Li Andersson

SJUNG FÖR MIG MINA FÅGLAR SMÅ

Jag brukar stilla sitta och lyssna på fåglarnas sång
Som från änglarnas harpor, ljuder dess ljuvliga melodi
Stilla sitter jag, omgiven av fågelsången, dagen lång
Som får mig att känna en inre frid, en stillsam harmoni
Som kommen från en dröm, dessa sagolika magiska toner
Sakta sjunger själen med, till dessa ljuvliga toner

Jag kan höra deras sång, melodier som färdas genom skogen
Inget kan hindra deras varma melodi, bärandes av vinden
Sjunger de bara för mig? mina små vänner, sjung för mig
Hör du deras sång? om du inte hör så sjunger jag för dig
Klar som en spegelblank sjö ljuder den, talar till mig så väl
Låt mig få sjunga med, låt dess melodi få omfamna min själ

Stilla svävar jag genom luften, upplyft av fåglarnas varma kör
I mina drömmar sjunger jag, låt mig få sjunga med innan jag dör
Sången, som är som färger, målar min själ, mitt hjärta
Sången, som renaste vatten, befriar mig från smärta
Våren sjunger för mig, stilla lyssnar jag och sjunger med
Välkomnad i sångens famn, evigt din, till dig lägger jag min ed

Cristofer Eriksson

ÄNGELN

Idéer som brytes mot tankar som flytt
Allting har tänkts och känns väl igen
Cirkeln är sluten men startar på nytt
likt ringar på vattnet, likt en spiral

Release your angel from her pillar
You will not allow her to fly
But if you let her, perhaps she will stay
however she will always live in your dreams

Maria Silvia

EXPERIMENTET

Massmördarmänniskor tänder ljus
i möten mellan själar.
Spegelbildande clownögon är
mig inte främmande
och människostenarna tar
över poesin.

*
(Resultat från användande av
poesigeneratorn)

Bill Larsson

EN SKYMT AV SKÖNHET.

kärleken klär inte den
som hoppar pā hala stenar genom livet.
Som söker sina egna minnen
genom att fånga vattendroppar från bladen.
Solen är gul även för den som inte ser.
Varför bara ta ett andetag i taget?

Jenny Nordström

FRAMTID

väck mig stilla,
invänta våren.
Endast iklädd varma känslor,
flyger luften mot nyare tider.

Squeeze me.
abbracciami.
krama mig mellan
snö och verklighet.

Jenny Nordström

SEN KVÄLLNING

Hårda välver sig dyningarna
mot mörk strand
nedgående sol i kvällsdis
hänger fruktigt mogen
vid horisonten

ett persikorött klot
omsluten av
himlens famntag
hindrar den från
att ge sig hän och falla
i svalkande hav

mina händer
utsträckta
kalla och tomma
väntar på
att ta emot den.

Karin Dahlin

Jag väntade dig inte mer.
Jag hade slutat uppsöka din frånvaro
somnade inte längre
med armarna virade runt kroppen.
Vaknade inte med händerna så hårt hopknutna
att jag fick bända isär dem
innan de gick att använda.

Jag klädde mig inte i avlagda skuggor
vakade inte vid omöjligheten längre.
Men jag hade gröpt ur ett rum åt dig
i min kropps innersta
och låtit de allra finaste kärlen växa in.
Jag hade upptagit dig i mig,
upptagit din avlägsenhets tyngd.
Och jag bar den.

Då, just då, vände du åter
ditt ansikte till mig.
Du bredde din hud över mig,
gav mig det hemliga tecknet.
Och jag tog emot. Allt tog jag emot.
Trots att jag visste hur vi aldrig.

Och det var morgon. Och det blev dag.
Jag låg så stilla jag kunde
medan jag vandrade ut ur och in i sömnen.
Ljuset steg därutanför, det rörde oss inte.
Din avlägsenhet, hur nära.

När jag var tvungen att gå lämnade jag dig
med mina fingeravtryck på din panna.

Nästa morgon slog du sönder luften igen.
Men den här gången var annorlunda,
andningen upphörde inte.

Hanna

Fingeravtrycken på ögonbottnarna
revorna i ryggen.
Det varsamt frilagda hjärtat.

Ögonlocken slutna över
minnet av din värme
försöker tyda de hemliga
tecken du lämnat.

Beröringen jag aldrig
lät någon
innan dig.

Hanna

innan du
knöt jag om nätterna
ihop mina händer
flätade mig in i sömnen
för att inte ensamheten

mina ögon tillhörde
fortfarande Den Oberörbara
ingenting blottades
ingenting var nära

jag var mitt eget allt
jag var lyktan, det lysande mörkret
och nu
vem håller lyktan, det mörkaste
ljuset

Hanna

Förstasidan