Vilse?
POESI III

Observera att dessa dikter är några år gamla. Nyare dikter finns här.

Innehåll (med de nyare längst ned) :

Lite äldre dikter
Äldre dikter
Gamla dikter

BEVINGANDE

Du har sytt fast dina ögonlock
lämnat ögongloberna att förtvina
och smälta in i pannbenet
och nu syr du ihop dina läppar
för att inte längre tala
människornas ord
Om natten skär du hål
i huden på skulderbladen
låter fingertopparna vandra längs skelettet
söker efter spår av vingar
en antydan till fjädrar
en svag förnimmelse
av flykt

Till "innehåll"

ASFALTSDRÖM

Varsamt annorlunda lämnar du
lätta andetag vid mina slutna ögonlock
och jag bär din skugga tryckt mot kroppen
någonstans precis under hjärtat
Världen är midnatt och gatlyktsljus
och din svala hand vilar
i min hand
och våra ansikten mot marken
asfaltsgrov och regnsvart
medan gruset nöter sig igenom huden
fyller du mig till brädden
med mörknad sten och stjärnor
väver varsamt flyktdrömmar i mitt hår
och snövit sömn
i mina trötta ögon

Till "innehåll"

I

Du drar in luft i lungorna
och din egen purpurdoft berusar dig
du dricker gyllene vin ur den heliga Graal
och andas
doften av äpplen och kanel
och smaken av snö emot kinderna
målar tulpaner med silverfärg
tätt under huden

II

Du trevar efter mörk materia,
jagar solgardiner under vattenytan
gräver efter gråsten
i korallpalatsens skimrande trädgårdar
medan ljusfiskarna tysta flyter förbi, regnbågsskimrande
och havet vibrerar
ogripbart, föränderligt, sällsamt

III

Du offrar glödande kol till gudarna
ber dem beveka den längtan som hugger i din kropp
slag efter slag, köttstyckena regnar ned
över de storögda barnen i publiken
blodstänk fläckar deras till synes oskyldiga ansikten
Du behöver dem för att hålla dig varm
och du vet att du fryser
när en tung hand läggs över dina ögon
och en annan
krossar ditt ansikte med vana fingrar

Till "innehåll"

SKÄRMBILD

Sitter vaken tyst och andas
minns att ingenting skall bli
som förut
som det var
som vi önskat,
eller kanske bara jag,
sitter vaken i natten och betraktar
ditt ansikte, ditt öga
skjuter fjärilar
bara för att få höra något
som kanske är din röst
pang

Till "innehåll"

Klaustrofobisk ensamhet klibbar mot kraniet
mardrömsblå piskar mörkerfåglarna mot pannbenet
de vill ut, de vill dansa, de vill
söka föda i skymningen
gripa efter släckta ljus och tysta stenar
vibrerande midnattsblå som upphettad metall
med kvicksilverglänsande klor som trevat efter intet
smärtsamt tunga som isarna
över det största havet
Du träder ensam genom spröd kristall
och din längtan mumlar tyst i själens vassa skrevor
att vi skulle bestrött himlarna med nyfödda stjärnor
i vanvettig symbios samlat stjärndamm i munnen
och kastat oss ur jordens bana
katatoniskt förbundna

Till "innehåll"

FARVÄL

Infrusen i Antarktis ismassiv
med händerna hårt tryckta mot dolda sår och ögon
omöjligt att hålla livet kvar
i en så ensam kropp
och genom isen kommer sorgedjuren
de som klöser sig igenom
dimblå snö och glaciärdjup
sönderfrusen hud och ögonlock
som slutits tyst i sömn
då döden stigit ned
med munnen fylld av ord,
ett ensamt ord som klingat djupt
i fuktigt gryningsljus,
och tyngd av sömnen som bedövar
alla vackra drömmar
kan du inte längre nå
till stjärnorna
och bortom

Till "innehåll"

BRINNTID II

I smärta din kropp, i strupen ett skrik
till aska flyr dig din hud
en ögonglob kokar så fiskögelik
med ett kärvt, dovt bubblande ljud
och röken stiger som älvadans
täcker allt med en asfaltssvart hinna
och du önskar din själ någon annanstans
medan kroppen fortsätter brinna

Till "innehåll"

Snabbt faller skymning, min kära,
din kropp är som alltid av glas
och du vet att du faller med natten
i virvlande ångestextas
Djupt faller mörkret, så stilla
släpper du tag om min hand
och ber i förtvivlan döden
att tömma ditt timglas på sand

Dovt glöder himlen i gryning
och din hand ligger åter i min,
mörkret är glömt och förlåtet
och världen är åter din
Högt stiger solen, min vackra
och värmer alla som led
och ännu en natt har passerat
utan att ta dig med

Till "innehåll"

Med blicken i fjärran, lätt särade läppar
svagt skimrande hud med en döende glans
som av drömmar och feber, dimmiga skyar
opieberusad, fångad i dans
med döden, min kära, med sömnen och drömmen
du trevar med pennan i snirkliga ord
och fingrarna rör sig över ett papper
bokstavskaskader och aska till jord
till slut är du kommen, skall lämna och gå
med drömmande ögon
skall jag minnas dig så

Till "innehåll"

Fabriksbyggnad vid vatten
vid ett vatten kallt
du drömmer deras drömmar
och dricker deras salt
fräts sönder in från strupen
och ut genom din hud
där blodkärlen är målade
och ensamheten gud
Fabriksskorsten vid vatten
du speglar dig i det
rör oljestråk på ytan
i dödlig ensamhet

Till "innehåll"

Du doftar elektricitet
gravitation och plastfolie
olika tunga kroppar dras mot varandra
och vi skall ständigt återvända
till utgångspunkten
där du talar om hål
så små att de inte är urskiljbara
och vi vet
att vi båda är dödliga

Till "innehåll"

Psykotiska dockor i virvlande dans
marionettmannen spelar och styr
här skrämmer oss livet värre än allt
vi är skuggor som dansar och yr
och jukeboxmusiken blev tystad igår
den var ändå äldre än du
du får inte mera än dansarna får
en livstid, en flämtning, ett nu

Till "innehåll"

Det är alltid så, min kära, skall jag dig berätta
med ett annat språk än det du fann mig vid
Det du kallar mina ord
var aldrig något annat
än tomma former bundna intill hud och rum
Skall jag elda invid själen, linda dig i lågor
bränna röda längtan
som inte förut fanns
ock skall jag dig berätta, skapa dina former
måla läppar, väva vingar
av frosttrådar och dans

Till "innehåll"

20030123

Tyst och försiktigt, ovill att störa
reste du bortåt med Döden vid hand
du reste som fåglarna ämnar att göra
mot skogen då vårljus slår himlen i brand
Kvar står vi vid skogsbryn med ögonen klara
och blickar mot träden där du stigit in
tyst och försiktigt, som sove du bara
dröm vackraste drömmar,
brinn, vårsol, brinn

Till "innehåll"

Tunna andedräkter i förfrusen luft
och barnen klättrar i statyerna i parken
högre än händer kan nå
långt högre än fingrar kan sträckas
och allt längre ifrån markens rop
att du kan falla, att du aldrig, aldrig
får släppa taget
De målar hjärtan och pilar i frost
kartor över svek och avtryck efter tomma händer
i tevebilder pågår kriget
och de blundar
för att det skall ta slut

Till "innehåll"

FLYKTFÅGLAR

Jag längtar dig
kom hit ikväll
med doft av blod och stjärnor
och ögonen mjuka av blickar
Vi skall gunga, vi skall kasta oss mot horisonten
som barn som flyger
för att de inte vet
att marken skall dra dem nedåt
och vi skall stå vid järnvägsstationerna
och räkna flyttfåglar och solnedgångar
och jag skall måla vingar på din rygg
med mina naglar
och du skall måla flyktfåglar på väggarna
och fylla i skuggornas konturer
Låt tågen passera
det kommer fler
jag skulle lova dig, om jag trodde på löften

Till "innehåll"

Har vi samma rytm i hjärtats slag,
hos blåvalen tolv i minuten
den tunga kroppen svävande
mellan djup och yta
Bär våra ögon samma bilder,
förnimmelser av ljus och skugga
fiskstimmens fladdrande rörelser
i ögonvrån
och våra kroppar
bär de samma hud,
är de varandras mjuka skydd mot världen
och finns ingenting, ingenting
i området emellan

Till "innehåll"

TÅGBILD

Jag skriver i imman på fönsterrutan
och dina händer formar ett hjärta på andra sidan glaset
vi ristar obeständighet i andetag
stiliserade hjärtan i luft
när orden inte längre når fram
och rälsen målar hundra mil
mellan en stad och en annan

Till "innehåll"

Du älskar marionettdockorna
och gråter över ridån varje kväll
drömmer nätterna igenom om trådar kring fingrarna
och dockorna som dansar efter dina händer
i sammetsröda klänningar
och isblå kontroll

Till "innehåll"

Geometriska nästanspår
du vilar fingertopparna mot skarvarna i min hud
ett ögonblick luft där inget skulle finnas
du lyfter stavelser ur atmosfären
millimetriska fragment och pressar in dem mellan mina revben
förvandlar mina steg
till inversen av farväl
för jag kan inte lämna dig
när dina fingrar sitter fast i mina händer
och dina andetag i mina lungor

Till "innehåll"

Allting börjar med att du är
stjärnglitter, min kära
och mer värd än kastanjer i fickan
och knastrandet av frost under danslyckliga fötter
händer som smyger samman
tyst, när ingen ser

Till "innehåll"

Du står fastfrusen och avskild
utanför november
de kapade din navelsträng
och kysste dig farväl
och nu trevar du längs stängsel
sticker händer genom galler
ljudar skyltar om att inte komma hit
och dina fingrar är för många, du räknade igår
ett för varje år som du har levt
och vägen är för krokig
och huvudet för trångt
för alla drömmar som du ville ta med
och nu krockar du med livet
det rörde sig för fort
men du stod inte heller still
och nu vaknar du i tystnad
där ingen vet ditt namn
en frusen kropp bland andra lika frusna
och nu knyter du och fäster
navelsträng i navelsträng
och räknar kalla fingrarna
till tjugo

Till "innehåll"

Det har snöat sedan oktober
men du har samlat kastanjer i luddiga fickor
och lindat solstrålar till nystan av ljus
och nu klättrar du statyer i nystickade gula vantar
och planterar sommar i kalla parkrabatter
låter alla frusna fåglar
bygga reden i ditt hår

Till "innehåll"

Vi ömsar minnen ikväll
glömmer allt för ännu ett glas eld
blod koagulerar vid kontakt med luft
och du vet du måste hålla huden stängd
och ögonen öppna
Vi lyfter våra dryckeskärl mot månen
i önskan att glömma de spår den bär
av dem som gått där innan oss
och lämnat sina avtryck
i våra hemligaste drömmar

Till "innehåll"

Skriver på kroppens innersta beståndsdelar
frammanar ord ur hjärtats rörelser
nervtrådarnas knappt märkbara vibrationer
sättet händerna rör sig på deras impulser
och kroppspulsåderns färg
Andningen uppehålls av det som tecknas
andas ut, andas in
fingrarna rör sig efter ett elektriskt mönster
bokstäver, okända former
ristar osynliga tecken
på väggarna i hjärtats kamrar
här kommer ingen
förbi

Till "innehåll"

Klädd i skymning sveper du
gatlyktsljus omkring dig
ett glas sömn, en kapsel lycka
neonglitter i håret
skyltfönsterögon
du dansar gatlopp
mellan de levandes vassa naglar
och knivögon rakt in i själen
och du lovar varje natt
att den är den enda
för dig

Till "innehåll"

Du lever i radioskugga
osynlig och spårlös
viskar du röst åt mörkret
lånar din hud åt kvicksilverbarnen
som stilla fryst fast i betongen
låter natten ta dina händer
och hålla dem kvar som i dans
Du bär sömn i en kapsel invid hjärtat
väntar den att spricka
vilken stund som helst
väntar blod att måla nattens fingrar röda
och livet i en färg du inte minns

Till "innehåll"

Dina läppar är redan så kalla
att de bränner hål på mina andetag
och dina händer som kolsyreis över min kropp
jag skulle falla sönder i snö
om inte du fanns
att teckna mina konturer
om och om igen
med fingrar av fruset vatten

Till "innehåll"

Du är defekt
perfekt
och mina fingrar följer dina ärr och skåror
mina läppar smakar din parfym
och min tunga din varma hals
det vilar sår i dina händer
din bröstkorg mottog sorg en dag
ditt hjärta hade stannat
men jag bytte det mot mitt
och kysste igen
dina såriga läppar

Till "innehåll"

Lämna dig tillrätta
låt fingrarna och läpparna tystna
och fåglarna tala i deras ställe
låt sjunga sorgesång till jorden
och trädens löv som föll
och gräset du trampade under dina fötter
vill viska innanför ditt pannben
lägg dig ned
det gör inte ont

Till "innehåll"

Hon som önskar sig förvingad
är aldrig rädd att falla
behöver inte längre slå spikar genom tomma händer
mörkret kommer bara hon viskar dess namn
och lovar blod och drömmar
hon inte längre behöver dit hon färdas
för hon skall kunna flyga
bara ingen ser
bara ingen hör

Till "innehåll"

Du räknar mina födelsemärken
låter fingrarna följa konturer
av tidigare okända stjärnkonstellationer
mäter universums storlek
mellan pekfingret och tummen
en centimeter mellanrum mellan våra kroppar
millimeter nu
är vi supernovor och pulsarer
cepheider och solsystem
med månar i håret och händerna
och vi hålls samman
av gravitation
om du lämnar mig
imploderar jag
i ljuset av tvåhundra miljarder solar

Till "innehåll"

Kryper snigeldjuren varsamt, spröten sträckta
bland ormbunksväxters spröda grönska
trevar snigelögon mjukt, drar ihop vid tecken på fara
och snigeltungor sträva sluter sig kring lummerblad
mjuka kroppar lämnar spår bland fjolårslöv
samlas omkring stigen,
sörjer sina döda

Till "innehåll"

Det är inatt åskan kommer
och du viskar i mörkret
dess hemliga namn
och lämnar fönstret vidöppet mot regnet
trettio miljoner volt och trettiotusen grader
du vet att du kommer att brinna
i en nattfjärilsflamma sekundsnabbt
och du vet att jag kommer att stanna
tills ljuset tonat ut

Till "innehåll"

Vi är värdväxter för fjärilar
kallar livet påfågelöga och aurora
vänder mjuka kronbladen mot ljuset
och det trevar sig in under vår hud
lägger sig till vila, fröblir, fruktnar
faller från oss sedan,
kommer inte mer tillbaks

Till "innehåll"

Vi är alla mjuka främlingar,
ursjälens metastaser
big bang och nebulosor och cepheider
och allt som ännu inte hade namn
och du kan avgöra universums storlek
mellan dina fingrar
skapa stjärnkonstellationer ur allt
det som förut var mörker
låta stjärnembryon och åldrande galaxer
visa vägen hem och vidare därefter
och tätt intill den åldrande stjärnan
vid Orions vänstra skuldra
vill jag trevande ut bland stoft och töcken
berätta för dig vad det är jag söker
och trodde jag på löften
skulle jag intala mig
att jag vet

Till "innehåll"

Du borde ha valt den andra sidan
du borde ha tagit fler steg
men över bangården lyser ännu stjärnorna
och rälsen som skär in i din ryggrad
och skulderbladen mot marken
du borde ha lett fler leenden oftare
kastat dig ut i livet
och hoppats att det skulle ta emot dig
du borde ha rest mer och längre
du borde ha sökt dig hemåt
tågen stannar inte mer för din skull
men du vill stå vid perrongen
och vinka farväl

Till "innehåll"

Heliotroper inneslutna i väggarna
och i taket norrsken
iakttag de sovande
slut händerna kring deras andetag
och kom, låt oss resa härifrån
ser du inte att de sover
de ser inte att du gråter
Vi är kroppar, asymmetriska
själar, imperfekta
vi kallar livet vakuum
och förbrukar allt vi andas
galaxer tätnar in mot mitten
och det är dit vi är på väg

Till "innehåll"

SALTHJÄRTA

När det enda som betyder något
är september och det som återstår
letar du eld i deras ögon
och salt i deras blod
och ristar tecken på okända språk i deras vener,
trevar som nervtrådar genom deras kroppar
naglar över hud, sammanflätade fingrar
och dina läppar tätt intill deras andetag
redo att ta emot dem
när de lösgör sig från munnarna som ord
när de talar det där språket
inte ens du kan tyda

Till "innehåll"

Du smeker flyktdjuren till sömns i bröstet
inte fladdrar längre längtanfågels vingar
i röda varma revbensburen
när hon i timtal druckit dina kyssar
och känt fingertoppar treva över fjädrarna
och jag kan lämna alla städerna
obesökta, lämna alla vägarna
alla stigarna och spåren
orörda av mina steg
när flyktfåglarna kan vaka över mig
med ena ögat slutet
och vingarna hopfällda
vilar tyst kring hjärtat
har vi hittat hem

Till "innehåll"

Förstasidan