POESI IV

Observera att dessa dikter är några år gamla. Nyare dikter finns utspriddda i min blogg.

Innehåll (med de nyaste längst ned) :

FLYKTFÅGLAR II

Sitter kråkdjuren på fönsterblecket, svarta
väntar deras röster falna,
deras skuggor smälta in i glaset
ögat stumt av längtan, näbben sluten
släpper inte genom orden,
mörka kråksjälssången
och vi skall lyssna här ikväll
till deras stämmors tystnad
treva fingrar över tunga fjäderdräkten
läpparna mot glaset
andas ut
och släpper taget

Till "innehåll"

Kär i den olyckliga
kärleken
fyller munnen med ljus och andas in
det finns många sätt att dö på
än fler att leva
och på bakgårdarna samlas skymningen
i de ensammaste människorna
slukar eld och dricker kärlek
ur återanvända pappersmuggar
och drömmer om en annan natt
då sommarljuset ännu skavde trötta ögon
och alla löven
de nu måste knyta fast
med slitna snören

Till "innehåll"

Vi är nattvarelser, vi alla
drömmer om att falla
lindar taggtråd, håller inne
himlaljus och barnasinne
Gräver gropar, gräver ned
glömmer stilla dem som led
tittar teve, leker krig
finner fallgrop eller stig
Vi är bomullsbarn, vi små
mjuka, tysta, smutsigt grå
finner vägar genom jord
finner höstmagi och ord
Faller löven faller vi
vilar vackert lugnt däri
snökristaller när vi gråter
väntar solsken kommer åter

Till "innehåll"

Jag vill vara där människor vaknar
i mellanrummen och på murarna
där knivseggen nuddar kinden, och ändå:
aldrig ett spår
Jag vill vara den som andas lika vackert
som vingarna någon ristade i rygghud
en tidig morgon i en gråljus stad
där luften var klarare än här
och du ännu inte öppnat dina ögon

Till "innehåll"

Du sitter tyst som bomull
bunden med fingrarna vävda
till mönster
och torkade ax i frostfönstret
vidrörs av dina domnande ögon
Det måste vara död för att du skall vakna
det måste vara död eller du själv
Dina ögon sover
och du önskar
att det skall bli kallare

Till "innehåll"

Där skogssniglarna sörjer sina döda
fuktigt svarta mot den hårda marken
sprucket hjärta mot försilvrat grus
och till jorden vänder du din längtan
ned mot skrovlig regnförsilvrad asfalt
med ögon täckta av små regnkristaller
skönjer du ett egendomligt ljus

Till "innehåll"

I den skymning då de vackraste undergångsprofeterna
kysser sina älskade godnatt
skall vi somna ihopfästa med saltvatten
medan scenpoeterna gråter sina tårar
och skrattar med mikrofonförvrängda röster
Du är sällsynt som iridium
och ömtålig som människohud
och vi sover skymningstunga under sammetsröd ridå
där dockteaterfolket smyger i kulisserna
och försöker klippa sina trådar
med osynliga saxar

Till "innehåll"

Du sveper timglas, tuggar sand
och ditt hår doftar svartnande juni
och om nätterna kastar du dig från de högsta taken
drömmer de renaste drömmarna
och injicerar tårar rakt in i hjärtat
och jag vill ha dig här inom mig i tystnad
smaka din mun i några sista timmar
och låta fingertopparna följa
dina konturer
för vi har redan fallit längre
än vi trodde var möjligt
från en högre höjd än vi förstod
och kunde du sluta andas
skulle jag andas för dig
och skulle jag stanna mitt hjärta
slog ditt för oss båda
och inatt behöver jag dina andetag i min mun
och dina händer mot mitt bröst
och symbiotiskt förbundna
är vi redan på väg härifrån

Till "innehåll"

Det luktar blod, under huden
kryper minnestrådar
som mycel och tunna rötter
nystar nerver kring okända stjärnbilder;
hans andetag i din mun
och de därav dolda orden
Man kan inte bära allt, min kära,
inte älska allt
och vi är bara stjärnskådare
med fingrarna instuckna i hjärtan
och andras andetag i halsen

Till "innehåll"

Du sveper timglas, tuggar sand
och ditt hår doftar svartnande juni
och om nätterna kastar du dig från de högsta taken
drömmer de renaste drömmarna
och injicerar tårar rakt in i hjärtat
och du lämnar minnen som metastaser
i alla okända kroppar du möter
målar dem med saltsyra och önskar dig förvingad
trevar fingrar genom insekters kroppar
för att finna det tecken som får dem att flyga
leder synapserna genom huden
för känslan av skyddande skal
Du var alltid den som älskade med väggarna
medan elddansarna kysste sina lågor till musiken
nu sitter du stilla och väntar
din kropp att smälta in i stenen
och sanden bli till pärlor
i din mun

Till "innehåll"

När du sover
smyger träden som vålnader utanför fönstret
drar grenar över glaset
och genom dina drömmar
går dryaderna på led mot massafabrikerna
vinden virvlar löv mot asfalt och betong
krossar solstrålar mot den fuktiga jorden
när du sover växer tiden
in i dina drömmar
rasslar sand innanför kraniet
och trevar skelettfingrar därunder huden
när du sover
är din kropp ett timglas
och timmarna blir jord
i dina händer

Till "innehåll"

Så höljd i sol, i skönhetsljus
ditt anlete besvärja
envar i dödligt älskogsrus
sig hopplöst sökte värja
från kärleksfall och skönhetstörst,
från galenskap och dår
ty var och en du älskar störst
intill den stund du går

Till "innehåll"

Och så kom höst,
vi söker tröst
under dess tunga vingar
så faller mörkret
som snö över broarna
under alla vackert sömnlösa nätter
då vi skriver brev till dem vi saknar
binder breven till böcker
och läser dem högt för varandra
i önskan att någon
hör

Till "innehåll"

Låt oss begå liv
för alla dem vi älskat,
vi trycker november mot bröstet
och andas in
Låt oss begå löften
att aldrig mer falla
när dagarna är syra i dina lungor,
andas in

Till "innehåll"

(det har gått år sedan den här skrevs)

Du fyller natten med sprit
och små mörknande spår
absinthepoesi medan timmarna går
och du säger du vet
av erfarenhet
att bomull fastnar i nyskurna sår
och nätter passerar utan ett ljud
lämnar pölar av ångest
och revor i hud
och du dansar berusad av vodka och sår
glömsk av tiden som går och går
Sekunderna rinner och blodet med dem
du talar i mörkret, vet inte med vem
nattligt förlorad i främmande land
med rakbladsskimmer i knuten hand
där inget har mening och allting är sant
du dansar extatiskt
på undergångs brant

Till "innehåll"

12 2004

Så blev du kvar bland snäckskalsvita stränder
där havet smeker klipporna till sand
som rinner som ett liv ur dina händer
medan gryning sätter himmelen i brand
och dina läppar där i vattnet bleka,
och sjögräs vajar sakta i ditt hår
och din hud skall havet sakta smeka
tills intet mer än minnet återstår
av ditt skratt och dina varma händer
av dina drömmar, och jag vet, min vän
vi kan färdas långt till snäckskalsvita stränder
men kommer inte alltid hem igen

Till "innehåll"

Låt oss bränna skepp ikväll
min kära, låt oss falla vackert
för vi har lovat något ohållbart
och ditt ansikte i skuggor, likblekt svalt
och mina händer över dina ögon,
underbart
låt oss dricka andetag ikväll
min vackra, låt oss kväva tiden
låt oss äta livet
tills ingenting finns kvar

Till "innehåll"

Vi skall bli juni för varandra,
ett stråk av sommarhimmel i ditt öga
vi skall älska världen till musik
och du skall smälta mellan mina händer
trots den kärlek som äter våra sekunder
och livet som rinner som honung
mellan våra fingrar
lyckan som faller
som regn i ditt hår

Till "innehåll"

Brinn vårsol, strö snö
över längtande hjärtan
fall regn, fall skuggor och ljus
strö eld över frusna kroppar
fäll oss
och trampa till grus

Till "innehåll"

Låt dig falla genom mörka vatten
äta andetag, väcka det som sover
blotta halsen för vargarna
Utanför fönstret brinner natten
du väntar främlingar
läser osända brev
Låt oss bli odödliga för varandra
låt oss falla, låt oss aldrig stanna
jag minns vad du skrev
Vintergatan är lång att vandra
och jag är fylld av hunger
jag skall aldrig lämna dig
ensam med mig, älskling

Till "innehåll"

Jag bär blåmärken efter dig
en hand ur led
och jag lovar att bära dig
som en hemlighet intill mitt bröst
att älska dig besinningslöst
att tyst vänta
på att du berättar något
om natten som jag inte känner till

Till "innehåll"

I år kom hösten i augusti
dina färger dova, tunga
en längtan bort i luften,
i år kom rastlösheten tidigt
dess lätta tassar på fönsterblecket,
dina fingrar möter dem
på andra sidan glaset
i år föll sensommarlöven,
jorden törstade efter minnen
du gräver ned fingrarna i marken
trevar efter regn

Till "innehåll"

Ser du något där i tunnelmörkret
ser du avgrunderna, de vassa spåren
maskinernas hjärtslag i mörkret
älskade du mig mer än du
kunde älska, än du var tvungen
att älska, föll du för mig
från en folktom perrong

Till "innehåll"

Det luktar hav, stenarna
stora, tunga flytfåglarna
drömde du mig
skulle jag falla som regn över törstande jord
skulle jag göra dig värd livet
det doftar höst, havet häver sig emot dig
egendomliga enalider slingrar kring dina ben
söker sig mot ljuset liksom du
skulle jag falla
som sött regn mot torra läppar
hur många drömmar som ryms i dina händer
öppna, knutna
dina bara fötter i vattnet, armarna mot himlen

Till "innehåll"

Jag såg en fjäril brinna, falla
jag såg jorden under oss
jag såg tårarna och språken
alla de bortglömda orden
och du bad till himlarna
fall regn, kom höst
kom luften tung av dofter
kom, sänk dig över mig
kom som tunnaste silke

Till "innehåll"

Nätterna är varma nu
du lyfter mig ofta mot himlen
och finns det en vackrare färg
än att gå vilse i våren
och se solen gå upp över oss
som honung och blod
du slickar sorger från min hud
lämnar spår som skulle glöda
om det funnes mörker

Till "innehåll"

Du är musik att somna till,
du fyller drömmarna med toner, luften med ljus
med doft av eld och sommar
skall du stiga in i rummet
och vi skulle brinna, vi skulle flyga
vi skulle drömma
och förlora
din hand i min är aldrig mer än ett minne
härifrån

Till "innehåll"

Minns du inte längre hur ensamhet känns
hur elden rörde sig under huden
inte längre hur natten lovade dig tröst
och sedan gryningsljuset
som rann undan mellan dina fingrar
minns du de mörkaste nätterna
de mörkaste dagarna och åren
sköra skogsstjärnor sparade i böcker
ett hårstrå, spår av blod
hur ont det gjorde att vakna
hur svårt det var att somna
och det främmande ljuset
i människornas ögon

Till "innehåll"

Vi förgiftar oss
för att känna att vi lever
injicerar lycka i vinterfrusna kroppar
vi glöder
och du lovade att ta mig med
genom januari och ut på andra sidan
men i osända brev står det skrivet
att vi aldrig når längre än hit

Till "innehåll"

Vi är främmande språk
vi är bomull i sår
vi är världen som rämnar
och tiden som går
du är havet emot mig
jag är salt i din mun
vi är ljuset som faller
i bortglömda rum
vi är allting du älskat
vi är änglar som ler
vi är allting du drömt om
och ingenting mer

Till "innehåll"

Vi bär solsken innanför pannbenet
och håller andan genom ensamma nätter
låter ingenting komma igenom,
undrar hur livet smakar
imorgon har vi glömt hur det känns
att vara här

Till "innehåll"

Vit som magnesium, brinnande klar
står du tyst och betraktar
mörkret falla
står du nätternas brud, demon eller gud
om du blundar faller du
så du står tyst bland de vackra,
hör dem kalla

Livets nål i nednötta spår
The Downward Spiral och timmar som går
obönhörligt men sakta
bara en natt bland alla

Kall som november
när barerna stängt
när ingenting händer
trots att vinden har vänt
när ruset falnat till aska och glas
och väntan är det vackraste du har
står du tyst och vacklar

och nätterna
ropar ditt namn

Till "innehåll"

Hennes ögon
blanka som ett av dina fotografier
hennes händer tysta mot din hud
vad skulle det göra
om det inte gjorde ont
och jag minns hur du rör dig
hur du går genom tunga nätter,
lyfter ansiktet mot gatljusen
hur du alltid verkar veta
vad som blir en vacker bild

Till "innehåll"

Jag minns hur vi drömde
om fåglar, jag minns
smaken av vin och tårar
hur Aurora Borealis satt på ditt fönsterbleck
och bad om mer
jag minns hur du log
när du grät, hur dina naglar
grävde sig in i min rygg
och hur vi drömde om lågor
jag minns en smak av rök
och jag minns allt du gjorde
vartenda ord och ditt hår i motljus
vi bet vargar
sov bakom fiendens linjer
älskade i skyttegravarna
och nu kupar jag min hand kring vatten
sträcker den mot fönstret
Aurora är törstig inatt
och jag har glömt dig nu
jag lovar

Till "innehåll"

Är nätterna främmande
dagarna föränderliga
ljuset dovare här
är timmarna tyngre
än när du var yngre
och världen en skrämmande värld
är åren för korta
och allt för långt borta
sekunderna prasslar förbi
som löven i vinden
en kall kyss på kinden
efter alltför många glas vin
känns mörkret för nära
och vinet för svagt
för mycket att bära
och vägen för rak
är minuterna längre
dina andetag trängre
står fönstret öppet inatt
mot gatljus och dimma
du kommer att hinna
bara stanna, du kommer ifatt

Till "innehåll"

Förstasidan