Vilse?  

Innehåll:

Vi är såpbubblor på flykt,
spelar ensamhetsteater framför spegeln
och sträcker nakna händer mot stjärnorna
endast för att bränna oss
om och om igen
I fönstret seglar fredsduvor av papper,
där utanför en stilla doft av regn
mot vårsvart asfalt
Du andas mot glaset, målar änglar i din andedräkt
och snön hann aldrig smälta den här våren
Lyckligt samlar du den i frysboxen
i hopp om evigt liv

Till "innehåll"

Barnen som står längs väggarna
sönderälskade som dockor
och uppradade som statyer
i de dödas galleri
och i skymningen dansar karusellerna
fortare än vi hinner andas
och i andetagen glittrar tivoliångesten
som rakblad mot osårbar hud
Clownbarnen virvlar i danssteg
i snöskärvor vassa mot vitfrusna fötter
leker ballerinor och änglar
dansar värme i stumma kroppar
leker solsken och frostflingor
spelar leenden
i outgrundlig sorg

Till "innehåll"

Hon står frusen likt karusellerna stelnad
i en rörelse
med smala armar sträckta mot vinterhimlen
som solrosskelett i snö
drömmer hon
med sockervadd mot tunna läppar
och ett leende som smälter metall
Vi håller monologer i leksakstelefoner
springer genom grånad snö
ständigt nära att förlora
känslan av att det finns en färg
som kallas livet
medan hon dansar
i all världens färger

Till "innehåll"

På clowntunga fötter
i snö av paljetter
med ögonen dolda i dimmor och rus
faller du virvlande ut över taken
med famlande händer i kvarglömda ljus
Du dansar, du faller
bär skrik i din hals
och andas flämtande djupt
drar mörkret intill dig
och kysser det varsamt
för allt och för ingenting alls

Till "innehåll"

Rädd för dina egna hjärtslag
vaknar du mitt i natten
och ser träden böjas för osynliga händer
och frosten knacka på fönstret
och grenar vilja in
och du trevar yrvaket efter rullgardinen
nattlampan täcket fjärrkontrollen
ljuset värmen
kontrollen
och dagsljuset är aldrig så långt borta
som just innan gryningen
men du vet
att man får inte skrika

Till "innehåll"

Experiment:

Det är så lätt att skriva
det här
Jag bara staplar ord på varandra
(rytmen kan jag redan)
det var något om änglar
och andra djur
det var något om din ena hand genom mitt hår
och ett finger mot mina läppar
lugnande ljud
tyst
jag vill inte att du hör
när jag går

Till "innehåll"

Droppar Morpheus sin varma dimma i dina redan tunga ögon
andas stjärndamm i din mun
som skapare av drömmar, liv och död
singlar himlakroppar över marken
bränner spår i tystnad jord
smälter snöflingor på tungan, sväljer själar, andas ord
Tar Morpheus din själ i sin
skimrar kroppen daggmaskblek
ögats pupillsvärta dold
under lager av minnen
Herren över sömnen älskar du
smeker hans ögon med dimlätta fingrar
kysser världen farväl och följer
ängeln som stal dina drömmar

Till "innehåll"

RESENÄR

Dina ögon har burits av andra före dig
sett stjärnor födas och världar gå under
och i städer du aldrig besökt
har dina läppar talat om revolution
och druckit svart kaffe på obskyra caféer

Bakom dig lämnar du en stad
dånande av outtalade syner
där berusade drömmare
med ögonen glittrande av ett sällsamt ljus
dansar genom regnsvarta gränder
på bara fötter och med gatljus i håret
till ljudet av tid som passerar

Till "innehåll"

Sönderrivet papper snöflingar ned i dina tomma skor
över en kvarglömd jacka i trapphuset
ett fotografi delat på två
en hand på varje
och så händerna intill varandra
och bilden blir hel
Det var ju så det var
din hand fanns med
men du glömde den idag
invid din tomma kropp och papperssplitter vägkantsdamm
bilar som stannar
eller passerar

Till "innehåll"

Ljudlöst brinner luften
dånar elden hör du ingenting
dina läppar smälte
i ett skrik
du fingrar på automatgevär
leker robot i någon annans kläder
glömmer alltid
vem du var igår

Till "innehåll"

Du vet att björkens löv aldrig blir riktigt röda
och att någon trampat på kastanjerna du hittade i parken
och du bär hål på hela kroppen
för att lyckan skall hitta in
kanske imorgon, septembervän, kanske imorgon

Till "innehåll"

Din färg är klarorange
du lindar serpentiner kring smala halsar
och drar åt för att se vad som brister först
papper eller halspulsåder
nackens svala skevhet
huden med känselcellerna och fjunigt hår
och du släpper ballonger mot solen
för att se vad som faller först
spruckna flyktdrömmar
eller skymningen över staden

Till "innehåll"

Ikväll rör sig tiden sällsamt fort
tickar timmar, klockan slår
för dem som somnat ensamma på tunna madrasser
för dem som väntar frusna vid lyktstolpar i staden
för dem vars hud ännu skimrar blå i teveljus
för dem som inte vaknar mer
för dem som inte kommer hem
för dem som inte längre sover
för att drömmarna lämnat dem
för någon som förstår dem

Till "innehåll"

Du är perfekt
motorik
blodröda dansskor på dansfötter på dansben
på dig
på scengolvet
och du virvlar som snö och konfetti
böjer kroppen i omöjliga vinklar
blinkar mot publiken innan du faller
till marken
som röda ballonger utan luft

Till "innehåll"

Förstasidan